Hej!

Hej, jag heter Katarina och jobbar på Byteatern under våren. Jag är skådespelare och mimare och tänkte blogga om vårt arbete med pjäsen ”Den som vandrar om natten”. Nu är halva repperioden över, vilket känns lite läskigt. Bara en månad kvar!

Jag känner mig som hemma på teatern och trivs som fisken i vattnet. De här veckorna har vi stretat med att lägga ”skelettet” till denna komplexa historia som spänner över minst 30 år. Personer vandrar in och ut ur berättelsen, försvinner, återkommer, åldras, dör. Det är mycket form och snabba skissartade episoder som ska varvas med scener där karaktärerna får tid att blomma ut och utvecklas.

Vi börjar också få en överblick över vad det är för sorts berättelse, vart vi vill komma med den – och för mig själv inte minst hur min egen vandring över scenen ser ut. In som berättare, bli Seleme, in från vänster som Nadina, ut som berättare, lyssna till en scen mellan Lasse och Martin – men i vilken roll?… och så börjar små episoder att skapas, koreografier och förflyttningar som kan fyllas med mening och innehåll. När förvirringen kring ”när, var och hur” så småningom reds ut ser jag fram emot att alltmer möta mina medspelare i sina roller, och också kunna fördjupa mig i mina egna och ge dem liv. Hur ser kropparna ut, och rösterna, vad har de för energier och temperament? Jag ligger hemma sjuk i influensa och längtar efter jobbet…