Av Henrik Ibsen
Regi: Björn Samuelsson
Scenografi: Gunilla Pantzar
Maskdesign: Gunilla Pantzar
Dock och maskdesign: Gunilla Pantzar
Dockmakare: Eva Grytt, Karin Magnusson, Gunilla Pantzar
Kostym: Lotta Zetterman
Musik: Peder Nabo, Thomas Forssell
Medverkande: Ann-Chatrine Fröjdö, Lilian Gustavsson, Stephan Holmström, Lars Sonnesjö
Smink/mask: Agneta Andersson Forssell
Ljus: Lars Skarin
Publik från 15 år och vuxna
Premiär i mars 1990
”En Peer Gynt att minnas”
Göteborgs-Posten”Peer Gynt bland fantastiska dårar”
”Byteatern gör fräck och fascinerande version av Ibsens mastodontdrama”
Dagens Nyheter”Byteatern får strålande betyg”
Östra Småland”Byteaterns Peer Gynt bländande upplevelse”
Barometern”Fantastisk föreställning”
Ölandsbladet
1867 skrev Henrik Ibsen pjäsen om PEER GYNT. Nu vill vi i Byteatern servera historien till ungdomar och vuxna i vår tid och på vårt sätt. I Peer Gynt möter vi en levande vulkan av storhetsdrömmar, sårbar kärlekslängtan, fantasteri, uppror och anpasslighet. En bit av honom har vi alla inom oss.
Peer Gynt är rikemanssonen som faller till misär och flyr in i storhetsdrömmar för att bli Någon, för att bli Kejsare! Rastlöst jagar han genom livet, maniskt prövande sina ”kejsarroller” – som guldgrävare, framgångsrik slavhandlare, profet och arkeolog. I febril jakt på sitt sanna jag blir han en katastrof för kvinnorna som älskar honom och för andra som kommer i hans väg. Men varför duger inte livet åt Peer som det faktiskt är? Varför duger han inte åt sig själv som den han är – en människa som alla andra, både ond och god, med både brister och förtjänster?
Peer Gynts charmfulle leende grinar emot oss ur vår tids framgångsmyter. Vem vill vara en förlorare? Vem vill inte bli miljonär, berömd… Vara någon?
Pjäsen om Peet Gynt väcker frågor som vi alla funderar över; Vem är jag? Hur ska jag leva bland andra människor? Med Peer Gynt vill vi tillsammans med publiken försöka se det liv vi lever här och nu.
-> Föreställningen blev inbjuden till Ibsenfestivalen i Oslo 1990.
Ett äventyr i en annan värld
Premiär i november 1991
Regi: Björn Samuelsson
Scenografi, dockor, mask: Gunilla Pantzar
Dockmakare: Karin Magnusson och Gunilla Pantzar
Kostym: Lotta Zetterman
Musik: Anna-Greta Larsson
Ljus: Lars Skarin
Maskör: Agneta Andersson Forssell
Medverkande: Anna-Greta Larsson, Yrsa Sturesdotter, Jeanette Vinthagen, Lisbeth Johansson, Claes Eriksson
Spelades för mellanstadiet
”Våldsam saga för ungdomar”
Barometern”Jätten som ville bli gud”
Östra Småland”Sagan om asagudarna tar upp de eviga frågorna”
Gefle dagblad”Ett asaspel som skriver nutidshistoria”
Arbetarbladet”Gudafest och tonårspest”
Expressen
Möt Oden, Tor och de andra asagudarna. Se Tor bekämpa de stinkande jättarna. Se Fenrisulven sluka solen. De nordiska gudasagornas saftiga skrönor speglar eviga frågor, är freden och kärleken möjlig i en värld sär striden löser konflikterna? Vilket är trygghetens pris? Är människan herre över sitt eget öde?
Vår berättelse fokuseras kring Loke, den tvekönade, den utanförstående. Jätten som gick över till asagudarna, som sätter gudarna i klistret och som räddar dem ur klistret. Vem är Loke? Ond eller god? Vän eller fiende? Och måste det sluta i Ragnarök?
Med avstamp i asavärlden vill vi spänna en fantasiväv på vårt eget vis med figurer, skådespelare och musik.
En överlevnadskurs
Av: Christina Nilsson
Regi: Christina Nilsson
Scenografi: Bodil Göransson
Dockor/föremål: Bodil Göransson
Kostym: Tone Ougaard
Ljus: Jan Gouiedo
Maskör: Agneta Andersson Forssell
Medverkande: Stefan Holmström, Lars Sonnesjö
Premiär i oktober 1991
Spelades för vuxna
”Lysande och laddat”
Östra Småland”Hisnande skickligt.
Mimik och kroppsspråk som lockar till skratt”
Barometern”Salongen vibrerar. Den kväll jag är där jublar publiken.”
DN
Dammsugaren tystnar. Det är hundra mil till dagis. Två farsor står plötsligt öga mot öga med sig själva – i sin inre vildmark där lustan, kärleken, plikterna och minnena leker tafatt. Vart för dem deras längtan? Har dom rena kalsonger? För dessa två i drömmarnas förbjudna djungel finns bara en väg – Ut! Eller kanske in?
s
En poetisk lek med språket och dess tecken. För alla som kan bokstaven M
Av Magnus Lönn
Regi/dramaturgi: Björn Samuelsson
Scenografi: Ann Granhammer
Dockor/föremål: Magnus Lönn
Musik: Anna-Greta Larsson, Stefan Karlsson, Chaplin mfl
Ljus: Lars Skarin
Smink: Agneta Andersson Forssell
Medverkande: Magnus Lönn, Kennet Bergström, Stefan Karlsson, Anna-Greta Larsson
Premiär i januari 1991
Spelades för lågstadiet
”Det är just det vi alla måste, hålla språket levande.”
Östra Småland”Orden blir magiska igen. Rasande fin föreställning.”
VLT”Musikaliska insatser av ypperlig klass.”
VT”Fyndigt och sinnligt.”
GP
Hur man än ser ut så ser man ändå alltid ut som man ser ut! Men framför allt se ut! Så ser du andra som ser ut som dom ser ut och dom ser ändå aldrig ut som du ser ut!
Folkskolan fyller år i år och Byteatern vill vara med att fira!
Premiär i oktober 1992
Manus: Ann Granhammer, Johan Sund
Regi: Ann Granhammer
Scenografi: Ann Granhammer
Dockor: Ann Granhammer
Kostym: Lotta Zetterman
Musik: Anna-Greta Larsson
Ljus: Lars Skarin
Medverkande: Yrsa Sturesdotter
Spelades för årskurs 3 och 4
”Byteatern firar folkskolan. Folkskolan fyller år och Byteatern vill vara med och fira”
Nerven
”Fängslande och fartfyllt”
Barometern
”Har den äran, Byteatern och allt folk i skolan!”
Östra Småland
På Hamnscenen i Kalmar möter publiken en skådespelare och allehanda ting. På Byteaterns vis får föremål och dockor liv när de sätts i rörelse. Skådespelerskan Yrsa Sturesdotter dyker rakt ned i sin gamla skolväska, som väcker minnen till liv.
En gång ramlade en gul fågel ned från himlen på skolvägen och den underbara fröken Mary Skuncke hade nya klänningar varenda dag! Nils Holgersson tar plats i föreställningen och ger historien om hur Öland är en blå fjäril som strandat och längtar efter sina vingar. Det gamla skolfotografiet på mormor Anna-Så-Fin skildrar början på seklet. Skolskelettet Benjamin minns via ett skillingtryck folkskolans historia. Mest av allt önskar Byteatern berätta om några av alla de människor som gått i folkskolan.
Av Peder Nabo
Regi/dramaturgi: Lena Stefenson
Scenografi: Peder Nabo
Kostym: Lotta Zetterman
Musik: Peder Nabo mfl
Maskdesign: Agneta A Forsell
Ljus: Jan Gouiedo
Medverkande: Thomas Wiegert, Kjell Karlgren, Christer Furberg, Peder Nabo, Stefan Karlsson, Olof Sundström
Premiär i februari 1992
Spelades för ungdomar och vuxna.
”Musik och mimik – en överraskande resa”
Ölandsbladet”Lek med schablonerna”
Barometern”HO-HO – Vilken härlig parodi!”
Östra Småland”En injektion mot håglöshet och tristess”
Svenska Dagbladet
Instrumental teater. Vad är det? En konsert? Ja, men… En föreställning?
Ja visst, det med.
Det är en pjäs och en konsert på samma gång. En happening där sex musiker vänder ut och in på fenomen i musikens värld. Av hävd och tradition har varje musikstil fått sin attityd och sitt visuella formspråk. HO-HO Instrumental teater vill skapa nya förutsättningar och musikaliska stilbrott.
Jaha men hur…?
Jo, föreställningen har alltså formen av en konsert och själva dramat utspelas under konsertens gång, i och emellan musikstyckena. Med hjälp av enkel rekvisita, glasögon, masker, hattar, västar och byte av instrument kan orkestern lätt ändra skepnad från tex rockband till cirkusorkester. Musikerna framför under en dryg timme rytmisk 1900-talsmusik, standardmelodier och nykomponerat, i en föreställning som sätter musikernas agerande i fokus. HO-HO utgå från det faktum att många unga människor söker en identitet hos förebilder i musikens värld. Föreställningen lyfter fram och visar upp invanda mönster och attityder hos musiker i deras möte i musiken och vår avsikt är att kasta ljus på det absurda i vissa musikaliska konventioner.
Följ med oss på en annorlunda musikalisk resa!
Premiär i oktober 1993
Av Christina Nilsson
En samproduktion med Riksteatern
Regi: Christina Nilsson
Scenografi: Ann Granhammar
Dockor: Ann Granhammar
Ljus: Thijs Wiessing
Smink/mask: Agneta Anderson Forsell
Medverkande: Helena Brodin, Stephan Holmström, Lars Sonnesjö, Yrsa Sturesdotter samt Freskkvartetten
Spelades för vuxna
”Med isbjörn och kaviar i Nordenskiölds spår”
Aftonbladet”I skuggan av faderns hjälteroll. Starkt fascinerande öden i Christina Nilssons pjäs”
Svenska Dagbladet
I ett mångbottnat drömspel om manliga hjältar sedda ur kvinnligt perspektiv. Ett spännande möte mellan ord, bild och musik i hovteaterns vackra inramning. Hela sitt liv väntar friherrinnan Anna på livstecken. Först från sin man, polarforskare Adolf Nordenskiöld, sedan från älsklingsbarnet, djungelforskaren Erland. In i familjen kommer en dag den enkla, fattiga Olga som blir Erlands älskade.
Arktisk kyla och tropisk hetta, sträng kontroll och hämningslös utlevelse, sexualitet och avhållsamhet – detta är ett drama där motsatserna möts, krockar och berikar varandra.
Premiär i mars 1993
En samproduktion med Upsala stadsteater
Texter av Aikylos, Sofokles, Euripides i bearbetning av Leif Sundberg
Regi/Dramaturgi: Leif Sundberg
Scenografi, dockor, masker: Gunilla Pantzar
Dockmakare: Karin Magnusson och Gunilla Pantzar
Kostym: Lotta Zetterman
Musik: Peder Nabo
Ljus: Lars Skarin
Medverkande: Lars Andersson, Stefan Förberg, Stephan Holmström och Lars Sonnesjö
Spelades från 15 år och för vuxna
”Spelstilen svävar skickligt mellan muntert berättande och dramatiskt intensitet, människorna blir dockkroppar och maskerna sällsamt mänskliga”
iDAG”Gastkramande historia om de eviga frågorna”
Nyheterna”Vital och vacker saga”
Svenska Dagbladet”Tragisk klassiker som är sprillande aktuell”
I Dag GT/kvällsposten
En förbannelse vilar över härskaren Oidipus och hans hus. Då han försöker lösa sig från förbannelsen avslöjas en fruktansvärd sanning. Förbannelsen går vidare till hans barn…
Historien om Oidipus och hans familj har människor berättat i över 2000 år. Det antika Greklands främsta skådespelsförfattare – Aiskylos, Sofokles, Euripides – har givit oss texter till var sin del av vår föreställning. En berättelse som ställer de eviga frågorna om kärleken, livet och döden, om makten, våldet och sanningen. En sådan saga KAN och SKALL och MÅSTE berättas om och om igen.
-> Oidipus och hans barn blev utvald att delta i den första Teaterbiennalen 1993 i Stockholm.
En berättar cabaré
Premiär i januari 1993
Av Ingegerd Monthan, Björn Samuelsson, Magnus Lönn och Bodil Göransson
Regi: Björn Samuelsson
Scenografi: Magnus Lönn
Dockor/föremålsidéer: Bodil Göransson och Magnus Lönn
Kostym: Tone Ougaard
Musik: Anna-Greta Larsson
Ljus: Jan Gouiedo
Smink/mask: Agneta Andersson Forssell
Medverkande: Sören Björk, Bodil Göransson, Stefan Karlsson, Anna-Greta Larsson, Helene Ingvarsdotter, Margareta Lundberg, Ulla Tylén Harling
Spelades som familjeföreställning
”Byteatern visar flödande fantasi”
Östra Småland”En värmande cabaré”
Barometern
Ni får möta husaren Per Don som blev en Madesjös Robin Hood när han såg för djupt in i den vackra Britta Dådigs ögon. Ni möter (sannolikt) Nils Dacke (eller i varje fall hans avhuggna huvud). Ni möter feta präster, betplockande barn, döingar på havets botten (kanske blir det göddbalett), filosofiska fiskare och brutala bönder. Lyckliga och olyckliga från nu och då, samt den undersköna Ölands Ros.
Med avstamp i vår småländska verklighet serverar vi ett slingrande berätteri på Byteaterns vis med märkliga människoöden, överraskningar, saker och dockor och mycket visor, verser och musik. Och vi räknar – hör och häpna – med att lära ut hur man gör när man flyger!
Premiär i mars 1994
Texter av Ingegerd Monthan och Eva Ström
Regi/dramaturgi: Leif Sundberg
Scenografi/masker: Gunilla Pantzar
Dockmakare: Karin Magnusson och Gunilla Pantzar
Kostym: Lotta Zetterman
Musik: Kjell Karlgren
Ljus: Lars Skarin
Smink/mask: Agneta Andersson Forssell
Medverkande: Gudrun Östbye, Yrsa Sturesdotter, Stephan Holmström, Lars Sonnesjö
Spelades för vuxna
”Oss är en korsbefruktning mellan nonsenspoesi, djupaste allvar och ren bondkomik”
Svenska dagbladet”Oss – tempofyllt med humor om Sverige idag”
Östra Småland”Spännande nutidssymfoni”
Barometern
Följ med på en vindlande vända i dagens Sverige. Möt skådespeleri, maskspel och burleskeri. Det handlar om oss, här och nu, med alla igenkännbara sorger, glädjor och bekymmer.
Oss började som en forskningsresa för att undersöka hur man kan finna nya sätt att göra pjäser. Efter att i många år ha gjort sockor och masker utifrån en bestämd text ville vi nu försöka göra tvärtom – låta någon skriva texter utifrån redan gjorda dockor.
Premiär i februari 1994
Berättelser, sagor och skrönor samt en dramatisering av Mats Wahls bok Därvans resa.
Regi: Eyvind Andersen
Dramaturgi: Magnus Lönn
Scenografi: Magnus Lönn/Lars Skarin
Föremålsidéer: Magnus Lönn och gruppen
Kostym: Lotta Zetterman
Musik: Peder Nabo, Martin Ellborg
Ljus: Lars Skarin
Medverkande: Martin Ellborg, Stefan Förberg, Bodil Göransson, Anna Lundqvist, Ulla Tylén Harling, Peder Nabo
Publik från sju år, som klassrumsteater samt familjeföreställning
”Det kom en ängel till byn”
Ölandsbladet”Annorlunda berättelser fyller rummet med magi”
Östra Småland
Ordet var platt svart och satt fast på pappret ända tills jag sa det, då flög det iväg och hamnade innanför ditt kranium.
– Magnus Lönn
Munväder tar tag i det muntliga berättandet som tyvärr är på väg att försvinna. Idag matas vi med färdigtuggade bilder hela tiden. Vi glömmer bort att skapa våra egna bilder när vi lyssnar på något. Berättandet är ett slags ”inre” teater där scenen finns inne i huvudet på den som lyssnar. Förmågan att leva sig in i andra med kraften av den egna fantasin skapar en lust att förstå.
Premiär i maj 1995
Av: Ann Granhammar, Anna-Greta Larsson och Björn Samuelsson
Regi: Björn Samuelsson
Scenograf: Ann Granhammar
Dockor: Ann Granhammar
Kostym: Lotta Zetterman
Musik: Anna-Greta Larsson
Ljus: Joakim Engstrand
Medverkande: Anna-Greta Larsson
Publik: förskola
”Cello! Cello! – en gränslös historia”
Din kultur”Cello! Cello! Låter barnen spela”
Oskarshamns-Tidningen
”Cello” står för ett fantastiskt instrument och de toner som det frambringar när man kan spela. ”Cello” står också för slutet, det trista tragglandet med skalor för at bli en musiker som frambringar ljuv musik. ”Cello! Cello!” utgår från teatermusikerna Anna-Greta Larsson och hennes syn på musiken i tillvaron.
Musik finns i rösten när man berättar, bor i dricksglasen på hyllan, i vattnet som kluckar mot en eka, ja nästan överallt om man vet att lyssna. Hur var det med den första skolflöjten? Den pep när man blåste, men det bodde fåglar i den. Och övande man duktigt så kunde man både reta gallfeber på sin syster och få en guldstjärna av fröken. Musik var att göra bort sej på den stora konserten, men också att lyckas och bli applåderad trots att man är minst. Framför allt handlar ”Cello! Cello!” om glädjen i musiken så som den finns runt omkring oss för den som öppnar sinnena.
Vi vill med den här föreställningen ge barnen inspiration till ett öppnare lyssnande och ett utforskande av de akustiska instrumentens och de oväntade ljudens värld.
Texter av Jonas Gardell, Joakim Pirinen, Barbro Lindgren mfl sammanställda och bearbetade av Björn Samuelsson och ensemblen.
Regi: Björn Samuelsson
Scenografi och masker: Gunilla Pantzar
Kostym: Lotta Zetterman
Musik: Christer Furberg
Ljus: Lars Skarin
Medverkande: Ulla Tylén-Harling, Chaterine Westerling, Anna Lundqvist, Stephan Holmström, Lars Sonnesjö
Premiär i mars 1995
Spelades för högstadiet
”Här blir det Krock – om kärlek, kropp och knopp.”
Östra Småland”Byteatern tog upp ungdomars problem och prövningar”
Vetlanda-Posten”Kabaré som visar att krockar hör livet till”
Smålandsposten
Mellan tjejer och killar! KROCK! Mellan tonåringar och föräldrar! KROCK! I gänget! Mellan mobbare och mobbade! KROCK! När jag ser mig själv i spegeln! – Skulle det där vara jag? KROCK! I skallen på mej själv!
Vem är jag? Vad är jag? Vem skulle vilja älska mej? Duger jag någonting till? Hur blir jag en människa som är stolt över att se sej själv i spegeln!
KROCK! Är ett musikaliskt spelcollage med masker och musik. Vi har hämtat texter och uppslag från Bl.a. Jonas Gardell, Joakim Pirinen, Barbro Lindgren, Barbro Hörberg, Ulf Lundell, Karin Boye och ett stort antal unga skribenter. Musiken bjuder på mycket nyskrivet och spänner från 1600-tals madrigaler och folklåt fram till 10cc, Ebba Grön och Räsebajs.
Tillsammans vävt i Byteaterns formspråk till ett spel som förhoppningsvis går till både ytterligheter och innerligheter.
KROCK! Vill vara ett lustfyllt samtal med den unga publiken som bidrar till tillförsikt och självkänsla i deras prövande väg mot vuxenvärlden.
Av: Ann Granhammer
Premiär i januari 1995
Regi/dramaturgi: Lena Stefensson
Scenografi: Ann Granhammer
Föremål: Ann Granhammer
Kostym: Tone Ougaard
Musik: Peder Nabo
Ljus: Jan Gouideo
Smink/mask: Agneta Andersson Forssell
Medverkande: Yrsa Sturesdotter, Chaterine Westling, Peder Nabo
Spelades för vuxna
”Hejdlöst rolig”
Barometern”Man går därifrån uppmuntrad”
Östran”En roligt kvick och hoppfull historia… underhållning av hög kvalité. Poängerna är många.”
Ölandsbladet
Hon vakar mitt i natten ur en mardröm. I drömmen var hon Carmen som blir mördad för kärleks skull. Betty Carlsson, 33 år och småbarnsförälder, kan inte somna om och under nattens gång undrar hon vad den gamla operan Carmen har med hennes liv att göra. Vad gör hon nu? Hur förenar man passion med det vanliga vardagslivet? Måste man kasta diskhandskarna för att hålla i en ros?
En bråkstavsutställning för barn och alla undra
Av: Björn Ed och Magnus Lönn
Visas på Byteatern 8 april -19 maj 1995
”Magiska tecken i ny form”
Oskarshamns-Tidningen
Producerad i samarbete med statens kulturråd, Riksutställningar och Gävleborgs länsmuseum.
Buller om Huller är en utställning för barn som levandegör språkets oändliga möjligheter till lek och fantasi. Bokstäverna och orden blir möbler, skulpturer och bilder. Vad finns mellan orden? Vem bor bakom bokstaven D? Kan ordet GÅ verkligen gå?
Bygg, lek, vrid och dra. Några bokstäver är ömtåliga – då får nya ord skapas försiktigt, allt i gränslandet mellan språk, skulptur och bild. Vi får uppleva hur vackert, roligt och uttrycksfullt alfabetet är. Buller om Huller vill ge barnen mod och tilltro till sin egen förmåga att leka med ord och bokstäver. Med 28 magiska tecken kan leken börja!
60
Text: Anton Tjechov i bearbetning av Christina Nilsson
Översättning: Staffan Scott
Regi: Christina Nilsson
Scenografi: Gunilla Pantzar
Kostym: Gunilla Pantzar
Dockor, masker: Gunilla Pantzar
Musik: Anna-Greta Larsson
Ljus: Joakim Engstrand
Smink/mask: Eva Fänge
Medverkande: Stefan Förberg, Anna Lundqvist, Fanny Risberg, Lena Strömdahl, Lars Sonnesjö
Spelades för gymnasiet och vuxna
”En föreställning som är både gripande och rolig och spännande på en gång, och oerhört vacker.”
Barometern”En sann fröjd att se”
Skånska Dagbladet”En utomordentlig känslig och nyanserad tolkning”
Svenska Dagbladet
Masja älskar Konstantin som älskar Nina som i sin tur älskar Trigorin som älskar Arkadina som är mamma till Konstantin…En kärlekskomedi där alla tycks älska ”fel” person!
Konstantin, ung man med konstnärsdrömmar, tvingas tävla med den äldre och etablerade författaren Trigorin både om kärleken och framgången, men kanske framför all för att bli sedd av sin mor, den berömda skådespelerskan Arkadina. För Konstantin handlar det om att vinna eller försvinna. Masja, dotter till gårdens förvaltare, drömmer om ett liv med Konstantin. Nina drömmer om ett sannare liv än föräldragenerationens förkvävande och konventionstyngda. Trigorin kan visa henne vägen ut i världen, men priset hon får betala blir högt.
Måsen är en komedi när Tjechov är som bäst – en komedi på liv och död alltmedan kärlekskarusellen snurrar.
-> Måsten blev inbjuden att delta i Teaterbiennalen 1997 i Luleå.
En SAKCIRKUS av Magnus Lönn
Regi: Lena Stefenson
Scenografi: Magnus Lönn och Lars Skarin
Kostym: Lotta Zetterman
Musik: Peder Nabo
koreografi: Lena Stefenson
Steppkoreografi: Eva Bourden
Smink/mask: Eva Fänge
Medverkande: Karin Kickan Holmberg, Lena Nilsen, Ulla Tylén Harling, Martin Ellborg, Peder Nabo
På turné hösten 96 och jan-feb 97.
”Återigen har Byteatern prickat in en fullträff. Tillvaratagna effekter – en sakcirkus av Magnus lönn har allt det som vi vant oss vid att se som Byteaterns signum.”
Östra Småland”Tar tillvara på effekterna. En sakcirkus som imponerade stort. Samtliga medverkande är så oerhört musikaliska.”
Barometern
Tvål, pensel, spackel, hatt?
Tingen spelar oss alla spratt!
På dagen lyder dom platt.
Men om natten blir sågen ett skratt!
Vi tänker ställa till med en SAKCIRKUS där vi leker, skojar, och utför allehanda konster, för att undersöka, utforska och möjligen också upptäcka vad allt roligt som finns om man vrider och vänder på tingen. Tillvaratagna effekter leder oss långt bortom vardagens gråa vanor. Det blir ”Blickillusionistens trick” som med hjälp av två teskedar kan skåda in i publikens förflutna. ”Kammarorkestern” spelar en härlig låt. Kärlekskranka sopkvastar dansar ”pas de deux” samt det sensationella aldrig tidigare skådade livsroliga numret på slak ”transistorradiolina”.
De som såg ”M som i fågel” eller instrumentalteatern ”Ho, ho” vet åt vilket håll det bär.
Allt under cirkusens himmel och lust! På den här Cirkusen är alla välkomna. Alltså för vuxna och barn tillsammans!
Av: Ann Granhammer
Regi: Lena Stefenson
Dramaturg: Lena Fridell
Scenografi: Anna Granhammar
Kostym: Lotta Zetterman
Musik: Anna-Greta Larsson
Ljus: Joakim Engstrand
Medverkade: Chaterine Westling, Anna Lundqvist, Johan Westermark, Anna-Greta Larsson
Smink/mask: Eva Fänge
Premiär i februari 1996
Spelades för låg och mellanstadiet samt som familjeföreställning
”En ny fullträff av Byteatern.
Syskon, det värsta och det bästa som finns…”
Ölandsbladet”Igenkänd syskonkamp
– Aldrig mer ska jag bråka med storasyrran”
Barometern
Kära publik!
Säg ”Syrran” eller bror eller storasyster eller småbrollorna till en vän och ni kan tala i timmar med varann. Ur sådana samtal vaskar jag nu ut guldkornen till Byteaterns nya pjäs. Det spelar ingen roll om du nyss fyllt sex år eller fyrtiotvå.
Några barn i femman sa: ”Det ska vara sorgset, glatt, skämtsamt och spännande.” och … ”intriger och kluriga grejor”. Jag lovar jag ska försöka! Ordet syrran kan sägas; retsamt, avundsjukt, roligt och längtansfullt, ilsket och med kärlek. Där finns nyckeln i pjäsen. En hemlig röd tråd ska också trasslas ut och ängeln kanske vill vara en liten djävul innerst inne… Och om någon får broccolitankar så är det inte hela världen, bara universum och lite till.
Av Samuel Beckett
Översättning: Magnus Hedlund
Regi: Björn Samuelsson
Scenografi: Bodil Göransson
Ljussättning/teknik: Lars Skarin
Kostym: Tone Ougaard
Regiassistent: Stina Oscarsson
Snickeri: Kenneth Berg, Jesper Holmström
Tekniker: Sören Björk
Grafisk form: Bodil Göransson
Producenter: Kristina Solberg, Francesco Ippolito, AnnaLina Hertzberg
Förlag: Nordiska Strakosch teaterförlaget APS
Medverkande: Martin Ellborg, Stefan Förberg, Stephan Holmström, Lars Sonnesjö
Premiär 19 januari 1996
Spelades för vuxna på Byteatern och på turné
”Munter berättelse om det tragikomiska”
Östran”Lönande att vänta”
Barometern
Livet är det som pågår medan man väntar på något annan – Godot till exempel.
Samuel Becketts oväntade och humoristiska klassiker handlar om de bägge luffarna och kumpanerna Didi och Gogo och vad som händer och inte händer dem medan de väntar på en Godot som aldrig kommer.
Berättelsen om en konung och hennes män
Text: Mia Törnqvist
Premiär i maj 1997
Regi: Björn Samuelsson
Scenografi: Gunilla Pantzar
Kostym: Gunilla Pantzar
Dockor: Gunilla Pantzar
Dockmakare: Karin Magnusson och Gunilla Pantzar
Musik: Magnus Jarlbo
Ljus: Lars Skarin
Smink/mask: Eva Fänge
Medverkande: Lena Lindgren, Anders Björne, Angela Kovacs, Gudrun Östbeje, Anna Lundqvist, Lars Sonnesjö
Spelades för gymnasiet och vuxna
”En av teater-Sveriges mest utsökta föreställningar den här säsongen”
Östgöta Correspondenten”Missa inte en enastående teaterupplevelse”
Västervikstidningen”En riktig njutning för ögat”
Barometern”Förödande vacker MARGARETA”
Nybro Tidning
Ur myten och historien stiger Margareta fram, drömmande flicka, kämpande moder, försmådd älskarinna och ojämförlig drottning. Bland krigiska och kärlekskranka män drivs hon av sin idé, unionen som ska sätta hennes son som regent på Sverige, Norges och Danmarks troner. Det blir ett spel med höga insatser, där passionerad kärlek krossas, där politiken blir passion, där makten smakar blod och där bara en enda sak till slut står klar: i politiken har man inga vänner.
Premiär i maj 1997
Text: Johan Sanne
Regi: Kerstin Österlin
Scenografi: Bodil Göransson
Dockmakare: Bodil Göransson
Kostym: Lotta Zetterman
Musik: Peder Nabo
Ljus: Joakim Engstrand
Smink/mask: Eva Fänge
Medverkande: Ulla Tylén Harling, Martin Ellborg, Mathias Sundén, Bodil Göransson, Katarina Karlsson, Peder Nabo, Sören Björk
Spelades för mellan och högstadium samt som familjeföreställning
”Folkets historia får liv”
Barometern”Maria och Djävulen på Rumpas krog”
Östra Småland”Tiggare, trashankar och hiskelig slottsteater – Byteatern bjuder på en resa till medeltiden”
Neven
Kom till Kersti Rumpas krog och blanda er med bönder och handelsmän som tar ett glas efter marknaden. Möt Lekare Frans som jonglerar för en bit bröd och broder Didrik som tar emot bikt och Åderlåterskan som kan bota syfilis och olycklig kärlek. Men pigan Påfågels-Anna har hon inte hjälpt. Uppe i slottssalarna över våra huvuden ska Drottningen få till Kalmarunionen och Erik krönas. Men utanför kerstis krog i slottets mörkaste källare stryker en spetälsk omkring. Det har varit bråk på stan och det blir bråk på krogen när döden och kärleken slår till. Jungfru Maria och Djävulen vill också ha ett ord med i laget.
Då är det lätt att både maten och skrattet fastnar i halsen.
Dramaturgi, föremål, framförande: Bodil Göransson
av August Strindberg i bearbetning av Agneta Elers Jarleman
Premiär oktober 1998
Regi: Agneta Elers Jarleman
Scenografi: Gunilla Pantzar
Kostym: Gunilla Pantzar
Maskdesign: Gunilla Pantzar
Musik: Peder Nabo
Ljus: Joakim Engstrand
Smink/mask: Agneta Andersson Forssell
Medverkande: Jonas Granström, Anders Larsson, Ulla Tylén Harling, Zara Zimmerman, Lars Sonnesjö
Spelades för gymnasiet och vuxna
”En omtumlande dödsdans”
Skånska dagbladet”Fascinerande Dödsdans med Byteatern”
Ölandsbladet
Det är seklets sista sommar. August Strindberg, fyrabarns pappa med två äktenskap bakom sig, kommer hem till Sverige efter många års resande i Europa. Han bor hos sin syster Anna i Furusund i Stockholms skärgård. En dag gråter systern utan att någon förstår varför. Hon lever i ett ansträngt äktenskap och detta ska få låna drag och repliker till Strindbergs hemskaste äktenskapsdrama som han strax börjar skriva.
I Dödsdansen del ett möter vi silverbröllopsparet Edgar och Alice, samt den från utlandet hemvändande Kurt i en Dance Macabre på grälens ö, översköljt av vågor från livsbesvikelsernas hav. Så brukar Dödsdansen beskrivas, för ofta spelas bara den första delen. Byteatern har valt att spela båda delarna. I andra delen blir ön den unga kärlekens vårligt grönskande ö, missförstånd och smärta, men också hopp och tilltro till livet. Här möter vi de äldre tonåringarna Judith och Allan. Judith är en livshungrig flicka, dotter till Edgar och Alice och uppvuxen mitt i deras känslostormar. Allan är skilsmässobarn och son till Kurt som han inte sett på flera år. Kan blommor växa ur smuts? Frågar sig Alice när hon ser sin unga dotters första osäkra steg ut i vuxenlivet.
Byteaterns skådespelare och unga elever från teaterhögskolan i Stockholm möts i arbetet med Strindbergs nästan hundra år gamla text i en ny bearbetning. Vad vill vi med livet och kärleken i en tid med förändrade könsroller och nya familjekonstellationer?
En föreställning om språk i naturen, naturen i språket för barn och alla andra
Manus, Scenografi: Magnus Lönn
Regi: Marie Öhrn
Musik: Carin Blom
Scenografi, ljussättning, teknik: Lasse Skarin
Kostym: Lotta Zetterman
Rekvisita: Annika Hedermo
Snickeri: Kenneth Berg
Ljustekniker: Sören Björk
Produktion: Charlotte Aaby-Hertzman, Ulrika Dalenstam samt Francesco Ippolito
Ord och jordartister är: Martin Ellborg, Anders Larsson, Anna Lundqvist, Anders Simonsson, Bodil Widlund
”Språket som möjlighet och hinder i ny föreställning”
Oskarshamns-Tidningen”Poetiska bubblor på Byteatern – en föreställning om språkets möjligheter.”
”Med så många teatrala språk som möjligt, dans, ljud, musik, sång, ord, utforskar Byteatern naturens språk.”
Nyheterna”En befriande lek med orden”
Barometern
Om allas vår reflektion till naturen och huru det tar sej uttryckt i orden och i jorden. Hur vi som heter Lönn, Björk, Bäckström eller Örn längtar ut och speglar oss i allt som växer därute. Naturen är fylld av kvitter och tecken att över- och undersätta. Vad har träden att säga oss? Får man tala det udda språket barresiska? Hur får vi ihop det vilda med det tama? Hur bli en stor vacker planta som kan skjuta i höjden utan att kväva dom andra? Vi vill ordla både språk och natur till en grön teater. Det blir kvist-balett om förgreningarnas konst. Samt naturligtvis en susorkester med trädblås där dirigenten heter Frisk Bris.
Av länsbor och dramatiker Annika Elmqvist och Johan Sanne
Premiär i februari 1998
Regi: Björn Samuelsson
Scenografi: Lars Skarin, Lotta Zetterman och Bodil Göransson
Dockor: Bodil Göransson
Kostym: Lotta Zetterman
Musik: Peder Nabo och Thomas Hertzman
Ljus: Joakim Engstrand
Smink/mask: Kaj Grönberg
Medverkande: Sören Björk, Joakim Engstrand, Anna Ludqvist, Ulla Tylén Harling och flera lokala körer
Publik: Familjeföreställning
Spelades som familjeföreställning
”Heja Byteatern, fy tusan vad ni är bra”
Ölandsbladet”Byteaterns föreställning träffar rätt i varje människa”
Vimmerby tidning
I maj 1997 bjöd Byteatern in Kalmar län att skriva om en dag i maj. Vi fick in ett rikt material som berättade om fiskelycka, kärlekslängtan, blommande körsbärsträd, arbetslöshet och ungdomars oro inför framtiden. Våra dramatiker Johan Sanne och Annika Elmqvist bearbetar och väljer ut materialet och i februari 1998 är det premiär. Det blir ett collage som kommer att påminna om vår tidigare pjäs ”Livet och döden å alltihop”, men inriktat på livet vi lever just nu. Det blir färgstarkt och doftande, musikaliskt och kärleksfullt, tänkvärt och roande allt medan publiken serveras öl, vin eller kaffe och smörgåsar eller kakor.
Med denna pjäs vill Byteatern tillsammans med arrangörerna i länet satsa offensivt på att bredda teaterintresset, finna nya samarbetsformer och tankesätt kring publikarbete och marknadsföring. Vi önskar vara på varje spelort under ett antal dagar för att kunna besöka arbetsplatser, föreningar, skolor etc och presentera pjäsen. Vi kan också erbjuda föreläsningar, kurser och program. Allt detta kringarbete ingår i föreställningspriset. Vi kommer också att samarbeta med lokala körer och repetera in varianter på pjäsens innehåll anpassat till varje spelort. Vi önskar framförallt att föreställningarnas genomförande bara är slutpunkten på en process som vi tillsammans påbörjar under 1997.
Av Christina Nilsson
Medverkande: Lars Sonnesjö
Manus/regi: Christina Nilsson
Scenografi/dockor: Eva Grytt
Kostym: Lotta Zetterman-Englund
Ljus: Lars Skarin
Musik: Peder Nabo
Smink/mask: Agneta Andersson Forssell
Premiär oktober 1999
”Märks vilken teater som är herre på täppan.”
Kalmar läns tidning”Frodigt, burleskt och poetiskt”
Barometern”Mycket komik och mycket allvar”
Östra Småland
Aktierna går upp och aktierna går ner. Bankkamrer Sigge Persson, 49 år, 80 kg, 183 cm sprattlar i sina trådar. Fusioner och varsel. Vinsten ökar då grannen får sparken. Error!
Sigge sitter mitt ibland sina tomater och blåser på ett hjärtblad. I hallen står ett par skor som Sigge aldrig sett, storlek 46! Bakom dörren skrattar dottern, han gör att hon är lycklig, blåser några gånger till på hjärtbladet. Frun är i Senegal, bor i hydda och dansar afrikanskt. Mobilen ringer. Sigges mamma är orolig. Han vattnar inte ens sina tomater. En gång i tiden kallades tomater för kärleksäpplen. Då skrevs det ballader, nu skrivs bara samlevnadsskildringar, som om kärlek var ett projekt, ett företag. Sigges mamma älskar opera. Där kärlek är kärlek och hat är hat.
Efter en bok av Mare Kandre
Medverkande: Sören Björk, Martin Ellborg, Bodil Göransson och Anna Lundqvist
Regi: Stina Oscarson
Scenografi: Bodil Göransson
Kostym: Lotta Zetterman-Englund
Ljus: Lars Skarin
Spelades för högstadiet och vuxna
”En suggestiv berättelse om en kärlekskrank Djävul och en uppstudsig yngling vid namn Gud. Berättelsen framförs på Byteaterns omisskännliga sätt.” Kalmar läns tidning
”En föreställning fylld med starka känslor och fascinerande scenbilder som går i vartannat i flera skikt, plus en humor parad med sylvass ironi.” Barometern
”Frågorna kring livet är lika viktiga i alla åldrar och behöver nyformuleras, fräscht och varsamt som här i Byteaterns berättelse.” Östra Småland
”I regi av Stina Oscarson har det blivit en föreställning full av charm, oväntade infall och tokroliga påhitt.” Upsala nya tidning
Byteatern bjuder på en berättarteater med levande föremål, levande musik och fyra livs levande människor. Vår utgångspunkt är Mare Kandres roman ”Djävulen och gud” – en annorlunda historia om hur allting började och fortsatte. En föreställning som förhoppningsvis kan ge upphov till fängslande diskussioner om gott och ont och om smågudar och smådjävlar som springer runt på jorden idag och inte minst om Djävulen och Gud inom var och en av oss.
Pepp-show för vuxna!
Av Magnus Lönn Ulla Tylén Harling
Regi: Kerstin Österlin
Scenografi: Magnus Lönn
Kostym: Lotta Zetterman Englund
Ljus: Jan Goudiedo
Medverkande: Ulla Tylén Harling
Premiär i mars 1999
”Hälsa är inte bara motion och morötter”
Östran
En komisk anrättning på svart botten. Om det här med att vara en människa.
Titta in i detta enda liv. Hon sitter där. På minst två stolar. Inklämd mellan vardagens alla måsten. Mitt i livets korsdrag. Hos Fru Puré finns farliga djup att segla över. Röda längtans berg att bestiga. Smärta och njutning sida vid sida. Och hon kan svårligen hejda sig. Kliver över alla gränser. Är på många olika sätt. Alldeles för mycket. En sådan människa får man inte vara. Kom får ni se! Kom hem till Fru Puré!
Eller Olssons pastejer
På scen: Anna-Greta Larsson och Jeanette Simson
Regi: Lars Sonnesjö
Scenografi/kostym/affisch: AnnKarin Myklebostad
Manus: Anna-Greta Larsson, Jeanette Simson och Lars Sonnesjö har bearbetat berättelsen ”Olssons pastejer” av Peter Cohen
Musik och sångtexter: Anna-Greta Larsson
Dramapedagog: Jeanette Simson
Smink: Agneta Andersson Forssell
Ljus: Lars Skarin
Verkstad: Jesper Holmström och Kennet Berg
Sömmerska: Kerstin Lönnberg
”Varmt och roligt om Olssons pastejer”
Östra småland”Olssons pastejfabrik eller konsten att förlåta och ha mod att ställa till rätta”
Barometern”Olssons pastejer – teaterföreställningen där barnen får vara med”
Nyheterna
Ett finger med i spelet eller Olssons pastejer efter en berättelse av Peter Cohen. Folket i den lilla staden älskar pastejer. Där finns en pastejfabrik. I den tillverkas de mest fantastiska pastejer av de finaste råvarorna – Olssons berömda pastejer. I fabriken arbetar Hugo med pastejmaskinen, Ström har hand om kassan och Olsson smakar av smeten så att den blir riktigt god.
Nämen, jag har hittat ett fel
Vi är tacksamma om du mejlar info@byteatern.se så att vi kan rätta till det.
