Historia

Byteatern är länsteater i Kalmar län sedan 1992. Teatern bildades 1971. Vår vision är att öka livskänslan för de mellan 10 000 – 25 000 människor, som ser oss varje år. Vi producerar scenkonst för barn, ungdom och vuxna och turnerar i sydostlänen och övriga Sverige. Genom våra gästspel är vi en ambassadör för ett levande Kalmar län. I våra uppsättningar möts teater, dans, musik, mim, nycirkus, masker, dockor, projektion och berättarteater – en modern scenkonst för alla.

Byteatern Kalmar Läns Teater spelar på uppdrag av Kalmar Regionförbund och Statens Kulturråd med stöd av Kalmar Kommun.

Byteatern spelar 3-4 pjäser årligen, varav flera för barn och ungdom. Ofta är pjäserna nyskrivna men även klassiker säts upp i nya bearbetningar.

Byteatern har sina två scener och övriga arbetslokaler i en ombyggd oljefabrik i Kalmar hamn. Vi arrangerar kurser och teatercaféer, tar emot gästspel, studiebesök och praktikanter. Byteatern turnerar i länets alla tolv kommuner men spelar även i angränsande län och har gjort flera gästspel i de nordiska huvudstäderna och i utlandet.

Byteatern har erhållit Prix De Assitej, Kalmar kommuns och landstingets kulturpriser, Teaterkritikernas barnteaterpris samt Aftonbladets kulturpris. Teatern har blivit utvald att delta i Svenska Teaterbiennalen tre gånger och Svenska Dansbiennalen en gång.

---

Starten på båten

Byteaterns historia börjar med en båt och fem konststuderande – Anders och Magnus Lönn, Bodil Göransson, Gunilla Pantzar och Ann Granhammer. I början av 1970-talet befann de sig i Stockholm och provade under en sommar att segla utmed Sveriges kuster i galeasen s/m Helene med bokcafé, film, musik och dockteater. Syftet var i hög grad kulturpolitiskt och ämnen som miljöförstöring och flykten från landsbygden självklara i det man presenterade. Resa till By-projektet blev snart den fria teatergruppen Byteatern (namnet valt i motsättning till begreppet stadsteater) som efter några års turnerande i hela landet slog sig ner i Kalmar.

Barnpublik och konst

Det var i första hand barnpubliken gruppen ville möta och erbjuda konstnärligt medveten och innehållsligt angelägen teater. I de avseendet var Byteatern inte unik utan en av de många fria teatergrupper som var med och förändrade kulturklimatet i Sverige på 1970-talet. Det särskilda var, och har förblivit, den konstnärliga inriktningen – samspelet mellan skådespelare och föremål, docka och mask, samspelet mellan bild, rum, rörelse och ljus, text och musik.

Hamnscenen och vuxenpubliken

Det första decenniets arbete summerade Byteatern i en utställning på Kalmar konstmuseum 1980 som senare visades på Moderna Museet i Stockholm och Svenska Kulturhuset i Paris. Ungefär samtidigt var både landsting och Kalmar kommun beredda att ta ett större ekonomiskt ansvar för Byteatern och 1982 flyttade gruppen in de lokaler i hamnen där teatern fortfarande huserar. Kommunens satsning på Byteatern orsakade en stormig debatt med det borgerliga etablissemanget som kände sig utmanade både av den sorts teater gruppen gjorde (eller påstods göra) och av att socialdemokraterna tagit ställning för Byteatern i lokalfrågan. Byteatern drog slutsatsen att när nu teatern hade en egen scen gällde det att hitta stödtrupper också hos en offentlig publik, inte bara i skolans värld som tidigare.

Den första vuxenpjäsen Körsbärsblod hade premiär 1982 och därefter har Byteatern blandat pjäser för barn-ungdom och vuxna liksom ett flitigt turnerande med satsningar på projekt för scenerna i Kalmar.

Priser och utmärkelser

Ett sätt att stärka teaterns position var deltagandet i nationella och internationella festivaler. Snart började priser och utmärkelser som Prix D´Assitej, Teaterkritikernas barnteaterpris, Aftonbladets kulturpris, fylla en vägg hos Byteatern och fyra pjäser har hitintills valts ut att medverka i den prestigefyllda Teaterbiennalen. Efter att yttervärlden gett auktoritet åt Byteatern fick gruppen också de regionala och kommunala utmärkelser som fanns att få.

Olika konstnärliga linjer

Under 1970-talet arbetade gruppens medlemmar med allting inom teatern. I takt med att teatern växte blev specialiseringen större och nya medlemmar med professionella erfarenheter började arbeta på Byteatern – skådespelare, musiker, fasta regissörer, producenter, ljussättare. De konstnärer som startat teatern renodlade sina arbetsuppgifter och teaterns pjäser fick under 1980-talet fler och tydligare konstnärliga linjer. Pjäser som Den Flygande Geparden, AB,SE! och När Valarna Försvann blev uppmärksammade vida omkring och Byteatern började årligen spela utomlands. De omfattande internationella kontakterna ledde till spännande gästspel på hemmascenen i Kalmar och viktiga konstnärliga impulser.

Länsteater

Byteatern hade länge fungerat som länsteater för främst barn- och ungdomspubliken men bidragstekniskt fick teatern titeln först 1991 och behöll den ideella föreningen som organisationsform. Samtidigt byggdes teatern ut med bl a ytterligare en scen som gjorde det möjligt att göra fler pjäser årligen.

Klassikerspår

Nu inledde Byteatern det s k klassikerspåret med en omtalad uppsättning av Peer Gynt och i samarbete med Upsala Stadsteater gjordes kort därefter Oidipus och hans barn. Beckets I väntan på Godot, Tjechovs Måsen och Strindbergs Dödsdansen följde snart efter.

Pjäser med lokalt stoff

Parallellt med bearbetningar av klassiker, och pjäser med mytologiskt stoff som tex Odens öga, bokstavsteater som M som i fågel, musikinstrumentteater som HoHo, fortsatte teatern att hämta material från lokala berättelser och erfarenheter. Kockjungman sökes 1979 på båten var den första pjäsen i denna serie och den blev också teviserad. 1988 gjordes Jättar och Järnspik som byggde på den i länet mycket kände rörmokaren och poeten Bengt Cidden Anderssons texter. En dag i maj 1997 hade nyskrivna texter som utgångspunkt insända från folk i länet och lokala körers medverkan.

Kontinuitet och experiment

Också i dessa pjäser har teatern visat att det inte är den traditionella dock-mask-eller föremålsteatern man är intresserad av även om man kan ha den som inspiration. Istället har Byteatern ständigt experimenterat och tänjt på gränserna på vad som kan kallas ”dockteater” eller teater överhuvudtaget.

Dansprojektet

Viljan att skapa gränsöverskridande teater fick en stor utmaning i dansprojektet 2001 – 2004. Koreografen Kajsa Giertz anställdes och skapade ett nytt danskompani på Byteatern med fyra dansare och under perioden hade sju uppsättningar premiär. Olika arbetssätt, erfarenheter och nätverk möttes. Det var rörigt och ibland uppslitande men dynamiskt och konstnärligt mycket utvecklande. Publik och recensenter var överväldigande positiva. Tyvärr fick inte projektet någon omedelbar förlängning på grund av att Regionförbundet inte ansåg sig kunna satsa vidare. Därmed uteblev också andra finansiärer som tex Statens kulturråd.

Kärv ekonomi, framtidsvisioner

Dansprojektets snöpliga avslutning, år av urholkade fasta bidrag tillsammans med stora höjningar av pensionsavgifterna medförde att teatern krympte till samma nivå som på 1980-talet. Behoven av att staka ut nya framtidsvisioner var stora. En period av inre konsolidering, reoorganisering och målarbete följde.

Konstruktiva samarbeten

Snart fick teatern otillräckliga men ändå uppmuntrande anslagshöjningar. Konstruktiva samarbeten med Kalmar konstmuseum, Kalmar Slott, Regionteatern Blekinge-Kronoberg och Riksteatern Kalmar län visade på nya möjligheter. Kalmar kommun tog beslut om att få fram nya och mer centralt belägna lokaler åt teatern. Kontakterna med arbetsplatser och företag intensifierades. Den år 2002 inledda förändringen med en styrelse rekryterad från olika samhällsområden började hitta sina former.

Liv, lust och framtidstro

Byteatern sjuder av liv och lust igen. Klimatkabareten En kantarell i hissen gör publik och recensenter lyckliga. Dansgästspel, föreläsningar och workshops avlöser varandra. Nya pjäser som Orfeus – dödsriket t/r, En stund på jorden om de lokalt välkända syskonen Kullzén och ett stort pedagogiskt projekt i skolorna är på gång.

Den framgångsrika kusinen från landet

I februari 2008 fyllde Kungliga Dramatiska Teatern i Stockholm 100 år och Byteatern (”kusinen från landet” löd presentationen) var en av de utvalda att framföra gratulerande underhållning från Stora scenen. Vi som följt Byteatern från 70-talets början kan inte låta bli att le åt och vara stolta över denna händelse. Och fundera över hur den framgångsrika kusinen från landet ska utvecklas vidare.

Bertil Hertzberg
Ledare och teaterchef 1978 – 1997, styrelseordförande 2003 – 08